I bland råkar man ut för små äventyr i vardagen. I dag till exempel skulle jag öppna ett skåp för att ställa in de nydiskade, nytorkade kastrullerna. På ett relativt odramatiskt vis lossnade då plötsligt handtaget till skåpet, men i min hjärna blev det tydligen kris och panik.

En normal människa släpper troligen handtaget, ställer ifrån sig kastrullerna och går och hämtar en skruvmejsel. Jag däremot stod där, framåtlutad, med handtaget i ena handen och kastrullerna i andra. Och med en otroligt förvirrad och lätt panikartad uppsyn började jag ropa "VARFÖR HÄNDER DET HÄR?" om och om igen tills Jacob sansat tog kastrullerna ifrån mig. Då kunde jag plötsligt tänka igen och hämtade således skruvmejseln och skruvade tillbaka handtaget.

När detta sedan var klart så kunde allt ha varit frid och fröjd. men så var det inte. För att någon, jag vill inte avslöja namn här, hade lyckats få ett plastpåsehandtag runt handtaget. Här skulle åter igen en normal människa helt enkelt skära loss handtaget och vara nöjd med det.

Alltså började jag åter igen snurra runt i små cirklar och var på väg att hämta skruvmejseln. jag menar, vilket monster lemlästar en oskyldig plastpåse liksom! (Jacob, that's who >:( )

Har jag nämnt att jag pluggar väldigt mycket om dagarna just nu? Jag skyller på att all min hjärnkapacitet går åt till det. Är alla med på det? Bra.