Nu runt alla stjärt... förlåt, hjärtans dag har det varit ett himla tjafs om singel- vs. sambo-livet. Det tjafsas om varför det är bäst att vara singel, varför det är bäst att vara sambo. Hur mycket man får ge upp när man bor ihop med någon och så vidare, i en lång nedåtgående spriral av bitska och ofta elaka kommentarer. Och jag förstår som vanligt ingenting. Jag har aldrig, aldrig någonsin känt att jag behövt ge upp någonting för en annan människa. Inte sedan jag blev vuxen nog att förstå att livet inte handlar om att göra andra glada, hur som helst. Jag förstår inte riktigt vad som menas med att "ge upp sitt tidigare liv" när man flyttar ihop med någon. Vad är det man ger upp? Omprioriterar gör man månne, men det är väl inte samma sak?

Sedan så har jag mycket svårt för "livsmallen" som många verkar ha som mål i livet. Oftast brukar denna bestå av ett par fasta delmål som innebär 'pengar, hus, jättejättejättestor TV och snygg bil'. Gärna barn också, efter ett tag. Varför kan man inte bara leva sitt liv på det sätt som gör en själv glad istället? Det känns så mycket mer logiskt.

Så här kommer mitt lilla tips på hur du blir lycklig: Lev inte ditt liv för att det skall se bra ut i andras ögon. Lev ditt liv på det sätt som gör dig själv lycklig. Vill du hellre bli florist än en välbetald civilingenjör, satsa på det! Vill du spendera helgerna med att spela datorspel istället för att festa, gör det!

Man blir så mycket lyckligare på det sättet :-)