Nå, inte direkt panik kanske! Vi skall hålla ett argumenterande tal imorgon, och jag har valt ämnet "datorspel - varför det är bra!". Många fina argument ^^. Jag tror att det kommer gå bra, det gjorde ju det förra gången, med enda skillnad att vi höll ett informerande tal den gången. Då pratade jag om björndjuret, ett halvmikroskopiskt djur (0.1-0.5 mm långt ca.) som kan överleva precis allt (nå, nästan allt)! Det ska iallafall bli hemskt roligt att lyssna på de andras tal, och jag måste än en gång pointera hur mycket jag tycker om klassen jag går i nu! underbara är de :)

Vad har jag gjort idag då? Jag och Jakob har pluggat, spelat dator, lagat mat och smulpaj, samt vart iväg en sväng nu på kvällen till king's head, en utomordentligt trevlig liten bar, och tagit ett par öl tillsammans med Jakobs käre vän Fredrik. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord, bland annat rollspel, world of warcraft, psykologi och biologi. Nördar är vi allihopa, allihopa... and so on. Just ja! På begäran får jag väl ta och, en aning generat, posta en av mina dikter. Denna har käre kamrat Joel även tonsatt faktiskt! Den är väl litet vemodig, men det är väl förståeligt med tanke på hur jag mådde när jag skrev den (jag var ju sjuk i hypothyroidos och hade en sekundär depression, om man nu skall ta det kliniskt). Inspirationen fick jag från när jag hörde dunder från bangårdarna som ligger en bit härifrån. Enjoy! (och... be nice ;))

Den dundrar från bangården där de döda tågen står
Tysta steg ekar mellan spåren
Bangårdens spöken har fördrivits av månen som lyser i natt
Med sitt sällsamma sken.

I natt kallar tågen på varandra med skrovliga röster
Det dundrar på bangården
Tågen som sedan länge försummats av människorna
Och månen som lyser med sitt evigt sällsamma sken

En skugga jagar efter en annan på markens grus
Mellan roströda skenor
En gråsvart katt ropar efter sin försvunna vän
Tågen kommer stå stilla länge än