21 år, hurra för mig! Meningslös ålder for the win :-p Åh, jag minns så väl när jag var liten. Hur man blev mer och mer till sig ju närmare födelsedagen man kom. Och hur man var jättenervös för att läraren skulle tvinga klassn att sjunga för en i klassrummet, eller ännu värre - i matsalen! Det är så tråkigt att man inte känner samma uppspelthet inför födelsedagar längre. Samma med julafton. Liksom, förr var det "woo!", nu är det mer "meeh..."

Jag vet ju också att jag inte kommer få samma uppvaktning på födelsedagen längre. Klart att folk kommer säga grattis, men eftersom mina föräldrar bor 35 mil härifrån så får jag nog nöja mig med ett telefonsamtal istället för att vakna till ett stort grattis! Man kan ju för övrigt tycka att jag borde vara gammal nog nu för att inte gnälla över sånnahärna saker :-p Men jag tror, att precis som man aldrig blir gammal nog för julkalendern och lego (kom igen, alla gillar lego), så blir man aldrig för gammal för att (åtminstone vilja) bli så där exalterad över sin egen födelsedag. Och visst vore det tråkigt om man blev den där gamla tanten som knappt kommer ihåg att hon fyller år ;-) När klockan slår tolv skall jag därför fira med en chokladkaka och tvinga Jacob att sjunga "ja må hon leva" för mig :-D This is my day ^^