Underlig dag.

Jag jobbade idag och fick veta att min favorittant var sängliggande och alla mediciner var borttagna - med andra ord så var det väl dags. Jag satt med henne en del, pratade och höll handen, vad mer kan man göra? Hon andades långsammare och långsammare under dagen. Hon gick bort ett par timmar efter att jag gått hem.

Det är underligt hur man verkligen kan känna att en person är på väg att dö. Hon visste det nog också, även fast hon var medvetslös. Jag undrar hur lång tid innan det sker som man vet om det. Och hur vet man när det är dags att bara släppa taget? Jag tror att det är värdefullt att få vara med de sista timmarna av någons liv. Man kan lära sig en del av det. Jag hann iallafall säga hejdå och det är jag glad för.

Ta hand om er!

Kommentarer
Postat av: Lotta

Jag tror att det är en fin erfarenhet du har nytta av i resten av ditt liv. Kram från din älsklingsmoster

Postat av: Ulla-Karin Danielsson (mamma)

Jag är så stolt över dig, du är en empatisk ung dam med relativt stort förstånd (;-D). Jag är lika stolt över mina två andra barn - ni har alla mycket medmänsklighet hos er.



Det är tämligen fastlagt och vedertaget att hörsel och känsel är en av de sista sinnesintrycken som försvinner. Någonstnas tror jag att tanten kände och visste att ni fanns där och att ni klappade henne och pratade med henne. Puss och kram!

2008-09-01 @ 13:21:46
URL: http://www.ditt-klimat.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback